Borneo

Vi kom till Brunei kl. 22 den 19 sep och lämnade landet 8 dagen efter. Vi tog en promenad på kvällen i huvudstaden, Bandar Seri Bagawan, vilken var väldigt liten, mycket mindre än Karlstad. Inte mycket att se här, men staden var väldigt ren och det fanns några fina byggnader. Man kan tydligen ta dagsturer på floden som rinner igenom staden och utefter denna kan man se Probiscous Monkeys (näsapor) i det vilda. Men som sagt, ingen tid för detta. Vi tog bussen till Kota Kinabalu.

Innan avfärd fick vi fylla i tre stycken arrival/departure cards. Det tyckte vi var lite väl överdrivet och fattade aldrig varför. Dessa skulle användas vid gränsen och det visade sig att bussen tog turen Brunei - Malaysia - Brunei - Malaysia. Detta innebar tre tullar med två stopp vid varje för att visa passen. Sedan är det en gränskontroll mellan Sarrawak och Sabah, vilka är de två malaysiska staterna på Borneo. Sammanlagt fick vi under den 9 timmar långa bussfärden visa passen 8 gånger. Ja, tiden gick ganska snabbt iaf.

Bussarna fick stanna och "vattna" bromsarna, vill inte tänka på vad utslitna de måste varit.

Från bussen såg vi mycket fin natur, men det mesta bestod av dessa oljepalmsplantager, mil efter mil. I malaysia har de röjt så mycket regnskog bara för att plantera oljepalmer. Palmolja är en stor del av Malaysias export.

Mer oljepalmer

Färja, typiskt asien att ha dessa färjor istället för broar.

En "villa"gata. Man blir påmind om hur bra man har det...

Vi reste i Borneo under Hari Raya, vilket är muslimernas fest då de bryter fastan. Detta kan jämföras med vår julafton. I en buss som vi åkte med mellan Sandakan och Tawau visade de karaokeversioner av Hari Raya musikvideos, på repeat i 6 timmar. Efter den resan var vi helt slut, men hade ett antal låtar på hjärnan (jmfr med våra julsånger). Här är muslimer på väg för att fira. I bakgrunden kan man se typiska Borneohus.

Typiskt hus på landsbygden. Antar att de inte har toalett och rinnande vatten....

Under Borneoresan så åkte vi väldigt mycket buss. Brunei - Kota Kinabalu, 9 timmar. Kota Kinabalu (spenderade 2 timmar i stan) - Sandakan, 6 timmar. Sandakan - Tawau, 7 timmar. Vi fick se mycket av landsbydgen men skulle vi göra om resan så hade vi flugit direkt till Sandakan eller Tawau. Allt resande gjorde att man stöp i säng på kvällarna, inget relaxa precis. Vi är inte överförtjusta i Borneo. Kanske för att vi inte sett alla guldklimpar här men alla städerna var ganska små, lortiga och folket ganska otrevligt. Alla ville lura oss, och att hela tiden detta förhandlande blir jobbigt. Barnen kunde inte många ord på engelska: "Hello" och "Money", så man fattar ju hur mentaliteten är i dessa turiststäder.

Vi lyckades komma iväg till Turtle Island och Orangutang reservatet som vi tänkt. Sipadan har begränsat intag till 120 personer per dag och tillstånd för att få åka dit måste sökas i förväg, vilket vi inte gjort. På ett ställe lyckades vi få platser men det kostade över 1000:-/pers för en dags snorkling. Det är det inte värt, kanske om man dyker eftersom det inte var mycket dyrare.

Vi åkte ut på dagsturer till Mabul Island, vilken ligger nära Sipadan.