TÄVLING!

OM alla stora, kända bloggar har tävlingar kan väl även Sveriges minsta och tråkigaste blogg också ha det? Så får det bli!!

Weasel Coffee

Lyxigt kaffe som vi köpte två påsar av i Vietnam. Ett magiskt kaffe som doftar ljuvligt och doften kan bero på den speciella procedur som sker innan bönorna mals. Nämligen, kort och gott, bönorna äts av en "vessla" som inte bryter ner dem utan bönorna kommer ut lika fina bakvägen. Man plockar upp korvarna med bönor som sedan, givetvis, steriliseras och mals. Läs gärna mer.

Kaffet anses som lyx och vad vi förstått kostar en hel del hemma. Så nu har just DU chansen att vinna en påse!

Tävling

Hur många länder har jag och Micke besökt totalt, då både gemensamt och på egen hand? Sverige räknas inte men det gör självklart Malaysia.

Skriv in i kommentarsfältet och var helst inte anonyma, blir så svårt då. Närmast gissat får en påse hemskickat.

Kom igen nu!!

God Jul och god fortsättning

En julhälsning från härliga Khao Lak, Thailand. Försökt uppdatera sen julafton, de är lite sega i Thailand. Finns sämre sätt att spendera julen än på beachen med 35-40 grader och 30 grader i havet. Bilden är från White Sand Beach på julafton.

Många julekramar till er alla!

Sen sist

Jo, vi lever! Det blir bara inte prio att blogga när man är fullt upptagen med att jobba på brännan ;D.

Nyheter i korthet:

Vi åkte från Siem Riep med båt ner till Phnom Penh. En stad vi inte gillade för mycket. Här är allt tillåtet, varför inte betala 100 dollar för att skjuta en ko med raketgevär eller beställa en happy pizza innehållandes gräs. I denna stad kommer man undan med allt, bara man kan betala för sig. Sedan drog vi vidare ner till Sihanoukville för lite välförtjänt beach time. Micke fick sin, ja va blir det, femte matförgiftning sen vi kom till Asien. Så det blev nån dag extra för att vila upp oss. Jag mötte upp en tjejkompis som jag tidigare träffat i Nha Trang så vi festade till det lite och såg all den äckliga prostitution som äger rum på klubbarna.

Efter Sihanoukville hade vi en jobbig resa tillbaka till Vietnam. Vi tog oss till slut till ön Phu Quoc där vi befinner oss just nu. Här är paradiset på jorden. Ska visa lite bilder sen. En rolig sak som hände här var att jag som vanligt ha en manikyr. Verkade svårt att få tag på om man inte skulle in på nåt maffigt resort, så vi åkte till den delen av stan här på ön som inga turister besöker. Jag hittade ett ställe som gjorde en hyfsad manikyr för 10 000 dong, motsvarande 4 kr. Najs! Under tiden gick Micke över på andra sidan gatan till något som såg ut som en frisersalong men erbjöd massage. Han beställde en fotmassage och fick betala 100 000 dong (40kr). Dyrt? Ja, för att vara i det området. Han fick sin fotmassage och efter ett tag kommer en tjej till in i rummet och börjar smeka honom på armar och huvud och visar med fingrarna att han ska komma med bakom. Micke har alltså betalat för en hora. Lokalbefolkningen går alltså inte och får massage här. Micke tackade nej och stannade i allafall kvar massagen ut.

Idag åker vi vidare tillbaka till Ho Chi Minh där vi började. Vi ska shoppa loss lite innan vi tar flyget till Phuket på lördag. Där blir det att fira jul med Thomas och Anna innan nästa termin drar igång igen den 28:e.

Det kommer bli bättre uppdateringar från resan sen, pinky swear!

Här är en ganska dålig karta, jag vet. Hinner inte krångla med det mer nu, ni får titta noga om ni är intresserade ;)

Hoppas ni alla har det bra därhemma i julstöket och försök att inte vara alltför avundsjuka på det underbara liv vi lever här ;)

Många julekramar!!

Siem Reap

Bara massa inernetcaféer, inget wifi, gor att jag inte lagger upp nagra bilder just nu.

Kort sammanfattning: Fran Hoi An akte vi buss, buss och mer buss till Savannekhet. En liten hala i sodra Laos och var inte mycket att se. En natt dar sen drog vi vidare till Pakse, aterigen timmar i buss, vilken var en mysig liten hala men inte sa mycket att se dar heller.

Dagen efter daremot akte vi ner till "four thousand islands" vilket ar som namnet antyder en uppsjo av oar i Mekongfloden. Vi bodde i en mysig bungalow och hyrde cykel och cyklade runt tva oar. Vi hyrde en liten bat med en egen "chauffor" for att aka 100 m fran on till Kambodjas grans for att se de sallsynta Irrawaddy delfinerna. En av de tva arterna sotvattensdelfiner. Det var en jatteharlig och mysig dag.

Igarkvall kom vi till Siem Reap efter en 14 timmars bussfard fran Laos. Idag har vi gatt pa Angkor Wat och fatt massage av blinda! Mer om det senare. For ovrigt hittade jag idag for forsta gangen grekisk sallad pa en meny. Forsta greken pa ett halvar, och som jag njot, sog pa den laaange!

Maste sluta, Micke drar mig i armen =)

Kramar

Mot Laos

Nu ar vi i Hoi An och ska om en timme vidare mot sodra Laos. Vi har haft det valdigt bra i Nha Trang och har i Hoi An ar det ganska annorlunda, precis som jag forestallt mig Vietnam, forutom alla forsaljare forstas. Vi hade valdig beslutsangest over hur resan skulle fortsatta harifran, eftersom vi borjade i Nha Trang blir det lite knasigt. Antingen Hanoi, Laos eller tillbaka soderut. Hanoi hinner vi inte med och Micke ville verkligen till Laos. Dock hinner vi inte med norra Laos dar det som ar vart att se finns, utan vi gor det som ingen annan gor, utforskar sodra Laos. Ska forsoka uppdatera er snart med bilder men det fanns inget bra internet har i Hoi An.

Kramar

Diktaturen Vietnam

Facebook funkar inte. Provat varje dag på olika hostel och städer. Inte tänkt nåt vidare på det tills jag kommer över en artikel. Kommunistpartiet har sedan i somras beordrat de stora leverantörerna att blocka 8 websidor, varav en av dessa är Facebook. Anledningen är minska propaganda mot partiet och regeringen, mao minska yttrandefriheten.

First stop, Ho Chi Minh (Saigon)

Efter en intensiv första dag har vi hamnat i Ho Chi Minh (Saigon). Vi reser med två andra utbytisar, Katriina (Fin) och Katja (Swz). Vi har inte mycket planerat och tar dagarna mest som de kommer. Imorgon tar vi flyget till Nha Trang för några dagars välförtjänt slappande.

Micke har på senare tid blivit lite halvt flygrädd. Denna flygning reste vi med Malaysian Airlines vilket då inkluderar både mat och fri dryck. Micke kanske tog någon påfyllning för mycket, men resan blev ju givetvis mycket trevligare.

Här ser vi delar av Mekongdeltat vid inflygning.

Vi var lite nerviga när vi skulle igenom passkontrollen i Vietnam. Som skandinav får man 15 dagars visum, men bara om man kan visa upp en utresebiljett, vilket vi inte hade. Detta var medvetet eftersom vi tänkt ta bussen till Kambodja och det går inte att förboka. Givetvis frågade den irriterade kvinnan efter utresebiljetten. När jag förklarade situationen vred hon sig vresigt omkring och jag frågar om det är några problem. Jag får två arga stämplar, wee. Lätt fixat. Som tur var, var Micke inte så berusad att han glömt att vi skulle åka buss ur landet, så det gick smidigt kan man säga.

Vi funderade på att lyxa till det med taxi från flygplatsen. De ville ha 200 kr för oss. Aldrig! Tog bussen istället. 1 kr för mig, och 1 kr för min väska. Mycket nitar man kan gå på som turist. Kolla in trafiken! Helt galet! Bussen bromsade lika mycket som den gasade.

Vi bor mitt i Distrikt 1, på Pham Ngu Lao street som verkligen är mitt i smeten. Men vi bor på en liten mysig bakgata. Hela stan är uppbyggd på 5 distrikt. Berättar mer imorn.

Vi bor på detta hostel. Billigt och väldigt trevligt.

Rent och fräscht, Wifi och frukost!!

Vi har insett att vår hjärna inte får vila dessa veckor ;). Nu har vi blivit miljonärer och det är småjobbigt att räkna om valutan. 1 kr = 2 400 Vietnamesiska Dong. Här: 7 mille på hand, tjitjing!!

En supergod western middag! Katja och Katriina.

Klart man måste prova inhemskt. Smakade inte hemskt.

Här sitter vi på en "mysig" pub. Alla bord och stolar vända ut mot gatan. Man sitter och tittar på folket som går förbi, den kaosartade trafiken och alla försäljare som försöker sälja det ena konstigare än det andra.

Här vill hon att vi betalar för att väga och mäta oss på hennes "rullande" våg. Precis som att man, där man sitter och dricker och precis fläbbat sig med mat, vill ställa sig upp och väga sig inför alla. Sedan visas resultatet glatt upp.

Vi avslutade kvällen med ett parti ruskigt dålig biljard.

Vad har ni gjort idag?

5 down, 0 to go = holiday!

Trodde aldrig den här dan skulle komma. Världens bästa känsla infinner sig just nu, känslan av att ha gjort sista dagen innan "sommarlov" och semester. Och det är precis vad det är. På måndag påbörjar vi vår långresa, vilken vi inte planerat mer än att vi har en biljett till Vietnam. Men innan vi stressplanerar i helgen ska vi tömma våra utslitna hjärnor med lite (läs mycket) fest ikväll. Men först: SOVA!

I feel like dancing!

4 down, 1 to go

Oh, hade tenta imorse. Gick ok, var ganska lätt. Men nu! Tenta igen imorn och vet inte hur jag ska orka det sista dygnet, är helt slut. Dessa tre veckor är nog det värsta jag varit med om. Jaja, imorn är det över, längtar...

Our first visitors

Nu har vi vårt första Sverigebesök. Anna o Thomas är ute och backpackar jorden runt i ett halvår. Nu har de varit ute i fyra månader och kom med regn i lördags från KL. Vi har umgåtts, spelat spel, vinat, ätit en massa smarrig mat, sightseeat på campus. Igår var vi även och såg filmen 2012. En typisk amerikansk katastroffilm som helt klart var sevärd. Nu sitter jag och Micke på Starbucks och ska få lite pluggat medan de är ute på shoppingturné. Ja, lite avis är man allt på deras liv. Inga måsten. Men jag kan säga att de håller ett högt tempo, ett sånt tempo som en annan blir helt slut av efter en vecka. Men jag tror att det bara handlar om inställning.

Vi har haft moppe här nu i tre veckor och det är så skönt och så smidigt. Gäller att vara försiktig i den tunga trafiken bara, men det går väldigt bra. Vi fixade så att Anna o Thomas kunde hyra en också, så nu är Micke o Thomas som tonåringar och vill bara köra moppe hela tiden.

Inatt jag drömde...

...något som jag aldrig drömt förut.

Hade en fruktansvärd mardröm som jag tänkte tråka er med. Det beror nog mycket på stressen.

Vi var i Malaysia. Vi skulle festa. Alla vänner var vänner från Sverige, ibland dem många nära vänner men också männsikor man inte pratat med på flera år. Jag drack ett glas vin och vart kanonfull och ramla omkring och hade mig. Efter ett tag sitter vi inomhus i något som liknar en båt. Tycker foten värker så jag tar av mig skorna. Då har jag ett stort hål genom hela foten, bara konturerna kunde urskiljas. Det började blöda och folk springer och hämtar is, så att foten inte skulle drabbas av nekros ("ruttna" ;)). Micke har inte tid för mig. Han var hungrig och var tvungen att gå iväg och köpa sig en burgare. Jag blir hämtad i helikopter och flygs till Sverige, men jag sitter inte i helikoptern utan jag får hänga och hålla fast mig med hjälp av kryckor utanför. Det var skadligt för mig att vara i helikoptern i mitt tillstånd. Nu har foten börjat ruttna och jag har fått blodproppar i benet. Hela benet ruttnar bort långsamt och blir jättesmalt. Hela vägen beklagar jag mig för att jag inte hinner till tentan jag skulle ha dagen efter. Till slut kommer vi fram till Karlstad och jag måste ducka för att vi inte ska krocka med alla de andra hundratalet helikoptrar som befinner sig i samma luftrum. Jag blir hämtad i ambulans som utgörs av en skolbuss. Vi stannar och plockar upp skolbarn på vägen och ser att vi cirkulerar kring Bergvik som för övrigt inte alls ser ut som riktiga Bergvik, har bara samma namn. Jag undrar hela tiden om vi inte är framme snart. Väl framme tar de inte hand om mig på väldigt länge. Jag får stå upp naken medan folk går omkring utanför fönstren. De gör mig redo för operation. När jag ligger på operationsbordet ger dig mig en urgammal telefon, säkert 30-talet. De har ringt min pappa och vi växlar några ord, sen skriker de att jag måste bli sövd, nu! Jag är nyfiken på vad för slags anestesi jag ska få men de har inte tid. De lägger ett metallblock på magen och sen får jag sprutan. I samma stund gör min kropp en avslappningsreaktion som jag vaknar av. Fruktansvärd känsla där det känns som hela jag somnar in och nästan faller. Aldrig upplevt nåt liknande förut.

Kontentan:

1. Är detta min åsikt om svensk sjukvård?

2. Jag var seriöst orolig för dagens tenta?
3. Det gör inget om jag inte klarar tentan, det finns värre saker som kan hända?

4. Micke är som skalman och måste ha mat när mat- och sovklockan ringer?

5. Jag var rädd för att bli för full ikväll?

Men är det inte fantastiskt vad alla dagsrester kan bidra med till att göra en sån otrolig historia? Det mesta kommer från verkliga händelser som ex tentan, min kompis jessica har ett hål i foten, vi skulle festa ikväll osv.

3 down, 2 to go

Äntligen kan man slappna av lite och ha en ledig kväll. Tentan idag var den bästa hittills och kändes rätt bra. Micke gjorde också en tenta och han tyckte väl att det gick sådär. Ganska svår tydligen. Skönt att det bara är en vecka kvar sen blir det resa i 5 veckor. Ska bli så härligt!

Ikväll skulle vi festat till det lite men det får vänta tills nästa vecka istället. Vi är helt slutkörda och värre ska det väl bli.

Kramar till er alla!!

Hushållsbestyr med språkbarriär

Ok, det här i barnligaste laget, t.o.m för mig, och det är Micke som sköter disken ;D

Coffee-loving cocks

Man ser tuppar och höns lite här och var. De går fritt i klungor och för en massa väsen.

Enda gästen på Starbucks Gurney.

Mitt hjärta brister

Tänk er att den här lilla parveln inte har något hem. Ingen som tar hand om honom, ger honom mat och kärlek. Istället springer han runt hela dygnet för att leta mat. Det är så ledsamt att se alla dessa hemlösa djur, man vill hjälpa och ta med dem hem men det går ju såklart inte.

Mitt öde: überblond?

Igår skulle jag för första gången här gå iväg för lite slingor och fräscha upp peruken lite. Hittade ett trevligt ställe i Queensbay, lite dyrt men det fick det va värt. Jag förklarade flera gånger att jag inte vill vara ultrablond längre, mer mellanblond. Hittade en snygg nyans i en tidning och nekade alla hennes förslag på bruna nyanser. "För mörkt", sa jag och påmindes om min färgkatastrof förra hösten. Vet även att brunt blir säkerligen grönt i slutändan. Till slut visste hon exakt vad jag var ute efter. Efter två timmar kom jag ut därifrån. Blondare än nånsin...

Ok, här är den efterfrågade bilden ;D

Efter sol kommer regn

Nu börjar vädret äntligen vända. Soliga heta dagar med åskstormar på kvällarna. Ingen tid finns att njuta av sol och värme. All vaken tid spenderas på Starbucks drickandes Caramel Frappucino ömsom pluggandes.

På Fredag är det tenta 3/5 och Micke har tenta 2/3. De övriga tentorna har gått sådär. Jag har inte siktat på toppbetyg direkt. För omotiverad och distraherad helt enkelt. Speciellt eftersom tentorna innebär att lära sig doseringar o dyl. utantill, vilket jag känner att jag inte behöver ha sån jättekoll på hemma.

Till helgen får vi svenskt besök, äntligen! Vännerna Thomas och Anna är ute på backpacking turné och gör att stopp här i ett par dar. Ska bli himla kul. Synd bara att vi fortfarande tentapluggar, men det fixar sig alltid.

Mindre än två veckor till Vietnam, yikes!!

I live in a crazy world

Folk är i allmänhet ganska fräcka här, trevliga men fräcka. Då inte minst i trafiken, där kommer störst först! Höjden av fräckhet var väl när min granne i hissen började fråga mig lite om min cykel (ja, jag åker hiss med cykeln varje dag):

- Oh, you go bicycle?

- Yes I do, it's very nice. At least I don't have to walk anymore, svarade jag med ett leende.
- How long you stay here?
- Until may, then I go back to Sweden.
- Oh Sweden, nice country. What you do with your bicycle?
- I will probably send it to Sweden, it's a really good bike!
- No, give it to me! Gift to your neighbour, I live on 16 floor!
- Eh, well I'll think about it.
- Give it to me, as a present!
- Ok, I'll think about it, promise.

Och sådär fortsatte det i två omgångar till. Precis som om jag skulle ge bort min fina cykel till en människa jag träffat i hissen en gång!

Den andra fräckisen hände Micke igår:

Vi har väldigt trevliga vakter här nere som vi pratar lite med varje dag när vi passerar. En av dem en muslimsk kvinna som bjuder oss på frukt ibland och vi pratar lite om allt möjligt. Igår kväll när vi ligger i sängen och ska sova, relativt tidigt, så ringer denna kvinnan. Hon säger något obegripligt och lägger sedan på. Micke, som ni vet är ganska nyfiken, åker ner till vakthuset för att kolla läget. Kvinnan drar honom åt sidan och förklarar att hon har svåra ekonomiska problem. Hon måste betala dryga 3000 kr innan fredag annars skulle de ta hennes bil. Hon ville att Micke skulle låna henne pengarna till nästa vecka. Micke svarade att han skulle fundera på saken.

Men gud så fräckt! Tycker ni inte? Vi känner att detta kan vi absolut inte göra även om hon är trevlig och eventuellt ärlig så kan vi inte riskera att låna ut en sån summa, finns inga som helst garantier. Vi försökte få henne att förstå idag att vi är fattiga studenter. Om ledningen för bostadsföreningen får reda på att hon frågar boende om pengar skulle hon få sparken direkt, så berätta för Wendy är inte aktuellt. Ja ja, hoppas det löser sig. Varför händer detta oss?

Grattis Kevin!

Stort grattis till min bror Kevin som fyller 10 idag!! HURRA HURRA HURRA!

Grattiskramar från Malaysia!

Plugg plugg plugg plugg...

Så ser våra dagar ut nu. Finns inte tid för något annat. Jag kan inte säga att jag gillar systemet här, skriva alla tentor på tre veckor. Tufft att plugga till flera tentor samtidigt, jag vill kunna fokusera på en i taget. Åh, saknar Sverige och BMC.

Nästa vecka tentar jag två kurser, onsdag och fredag, ganska omfattande kurser dessutom. Hur ska man kunna ladda om efter första tentan? Det blir att direkt gå hem och fortsätta plugga. Sen följer tre tentor till. På detta har jag två uppsatser.

Micke kör en tenta i veckan, lite mer lagom.

Kontentan: Ingen tid för bloggande, men ni har väl annat att göra va? ;)

Men eftersom jag inte vill ha det så här nästa termin har jag efterfrågat ett eget forskningsprojekt. Dekanen, som är en av de trevligaste människorna här, gjorde tummen upp och tyckte det lät jättebra! Vi ska snart bestämma inom vilket område, tycker det ska bli grymt kul! Undrar om jag får mina egna möss? Fast iofs, då måste jag ju ha ihjäl dem också...

Jag ska även gå till kemiinstitutionen och se om jag kan köra ett projekt där också! Detta skulle innebära att jag bara behöver läsa en enda kurs med föreläsningar och tentor, weehoo. Hoppas!!

Your problems are your own. Don't blame them on others

Ett misstag har begåtts, inte av mig utan International Office, IO. Mitt visum gäller bara till 31 dec. De andra som stannar i ett år fick visum för hela året. När jag börjat nysta i detta upptäcker de att de gjort fel, men det erkänner de inte såklart. Jag måste ansöka om förlängning och det kostar, ok inte så mycket men ändå. Jag ska betala för deras misstag! Svårt att inte visa sin irritation, det går ju inte diskutera med dem. De ville ha en ny hälsoundersökning och alla andra ansökningshandlingar. Detta kostar en mindre förmögenhet. Då gick jag i taket! Blev smågalen här hemma och efter att kontaktat IO Uppsala verkar det kanske som att det kan sluta bra, men Malaysisk byråkrati är inte att leka med!

Ett mindre problem som dykt upp är att IO kräver att vi ska delta i orientation week igen! I dec kommer 100 nya utbytesstudenter och de vill att vi ska träffa dem. Det finns en anledning till att de flesta utbytisar dyker upp 29 dec! Veckan infaller nämligen så bra som 20-24 dec! Vi ska fira jul i Thailand och vägrar att delta, men då får vi veta att det kan få konsekvenser. De som dyker upp senare har nämligen tillstånd från respektive universitet. Så, nu har jag också det, förhoppningsvis ;)

När jag ändå skriver om IO så måste jag bara berätta. Micke ville ha ett officiellt intyg för de kurser han läser eftersom han ska skicka till CSN. Det hade inte vår kontaktperson möjlighet att utföra utan hon bad honom gå hem och skriva ett eget, som hon sen skulle signera! Det är ju inte hennes jobb, eller? Så jag fixade till ett officiellt brev, ni vet med skolans logga. Det blev snyggt! När Micke kom dit dagen efter fick de spel! Det var illegalt, de tyckte han var galen som kunde göra så. Det var denna gång en högre uppsatt kvinna som var helt utom sig. Men herregud! Hur skulle han annars skriva ett officiellt brev?? Bredvid står vår kontaktperson, säger ingenting, låter Micke få all skit precis som han skulle hittat på att skriva det där jvla intyget. Jaja, ingen skada skedd, nu får han det där intyget till veckan, men för sent för CSN. Jag tror inte jag behöver skriva att vi inte går till IO i onödan va?

Bloggtorka

Nu vill jag veta vad ni vill läsa om här på bloggen, nåt som ni funderar över om vårt liv här eller allmänt om Malaysia. Lämna förslag i kommentarsfältet. Nya inlägg kommer inte förrän ni har gett mig lite idéer, och kom inte med alltför bajsnödiga ämnen som ex Tiden som ockuperat Malaysia eller nå! Haha. Nu ska här pluggas!

Grattis till Textsmart, Danni!

Min vän Daniella har startat ett eget företag, TEXTSMART.SE, en översättningsbyrå. Nu tycker jag att vi ska hjälpa henne att komma igång ordentligt. Så gå in här och se vad hon kan hjälpa just dig med!

Vi är alla avundsjuka

Inatt ställer ni om klockan där hemma, får en timme extra. Det innebär givetvis att skillnaden mellan Sverige - Malaysia blir en timme extra, +7 timmar.

Jag är lite avundsjuk faktiskt. Även om ni tycker att det är kallt och tråkigt hemma så har ni något som talar om för er vilken tid på året det är. Ni får mysa i stora tjocka tröjor. Mysa under en filt med en kopp te framför idol. Tända mysljus. En massa höstmys helt enkelt.

Här är det ingen skillnad. Solen går upp runt 7 varje morgon och ner 12 timmar senare. Mellan juli-dec är det "den mindre väderstabila" säsongen med regnpeakar i september och oktober. Det regnar alltså varje dag nu. Inte hela dagarna men många monsunskurar blir det, och när dessa skurar kommer är det bäst att vara inomhus. Sånt regn som finns här, kan knappt skådas i sverige. Visst har vi en del sol mellan skurarna, men för det mesta är det mulet. Inget direkt poolväder mao.

I januari börjar den torra perioden. Då blir det så varmt, och så torrt att löven faller av träden och gräset blir gult. Även om ni säger att ni längtar efter värmen hemma i Sverige och ni säger att ni är avundsjuka för att vi har sommar året runt. Ok, sant, ska inte ljuga, vi har det riktigt nice på det sättet. Men det är inte behagligt när det är så varmt och man inte får ligga vid poolen, det enda stället som är uthärdligt.

Det för oss till klädkoden. Minns inte om jag berättat det tidigare. På skolan är det skylande kläder som gäller. Micke måste gå i jeans och ex piké, i över 30 graders stekande hetta. Inte nog med att man måste täcka axlar och knän, min skola är så strikt att man måste klä sig formellt. Inga jeans, t-shirts, flip-flops osv. Ingen bär någonsin kjol. Alla har svarta långbyxor och skjortor. Även tjejerna. Alla killarna bär slips, varje dag!

Att springa omkring i långbyxor, gör inte att man uppskattar värmen. Som tur är kör vi AC i lägenheten, skulle man ju aldrig kunna leva utan. Fick en chock över räkningen förra månaden, bara dryga 700 kr för en månad! Nu kör vi ingen AC längre...

A foreign country is not designed to make you comfortable. It is designed to make its own people comfortable.

Vissa dagar älskar man Malaysia. Andra dagar hatar man landet. Ett exempel på mindre lyckade dagar är när vi skulle ta oss över till fastlandet, vilket visade sig vara både tids- och tålamodskrävande. Trots att vi bor 5 minuter från bron över måste vi ta buss i 20 minuter i fel riktning för att sedan byta.

Som nämnts i tidigare inlägg så finns det många udda yrkeskategorier, och speciellt onödigt måste jag väl ändå säga är de människor som har som arbete att skrika till sig folk till bussarna på terminalen. Ett mycket störande inslag och speciellt om de lägger sig i var man ska någonstans, som de självklart gjorde den där mindre lyckade dagen. Vi visste vilken buss vi skulle ta och ändå säger han till oss att ta den där andra, den där gula helvetesbussen från andra världskriget. Vi frågar chauffören:

"Is this the buss to MegaMall on the mainland?"
"Yes! Megamall, mainland!"

"Sure? Megamall, mainland?"
"Yes! Megamall, mainland!"

Varför man upprepar frågan beror på att om de inte upprepar svaret här minst en gång, så är det troligt att de svarar utan att ha en aning. De vill inte förlora ansiktet och svarar då vad fan som helst! Märk min irritation!

Vi kliver på. Micke påpekar att det ser ut som att vi är på väg mot Batu Ferringhi, vilket är åt helt fel håll. Efter 20 min stannar bussen. Chauffören skriker:

"MegaMall!"

Micke och jag tittar på varandra. Vi har ju inte ens passerat bron! Vi kliver av. Jag är arg, jag vet att vi inte har kommit rätt och jag är hungrig, hann ju aldrig med frukost och nu är klockan efter tre. Vi går 50 meter och upptäcker ett shoppingcenter, MIDLANDS.

Vi kom aldrig till fastlandet den dagen.

Vi åkte hem.

Singapore

Bättre sent än aldrig kommer vår reseberättelse om Singapore. Micke visste som sagt inte var vi skulle förrän på flygplatsen då han listade ut det, och då inte genom att se bagageetiketten utan genom att han såg visumen sticka upp ur min väska. På visumen står ingen text, begåvad han min karl =).

Flyget tog bara en dryg timme från Penang.

Jag hade bokat en helg på detta 5-stjärniga Pan Pacific som enligt Tripadvisor är THE hotell! Inne på flygplatsen kom en man och mötte oss precis när vi steg av planet. Sedan följde han oss genom hela flygplatsen, genom passkontroll och tull. Utanför väntade ingen limousine, som jag trott, istället fick vi åka flådig Merca till hotellet. Där möttes vi av en mycket trevlig kvinna som följde oss direkt till vårt rum och lät oss checka in där. Inga köer! Vilken service!!

Rummet var superfint!

Eget kontor

Lyxigt badrum

Balkong med utsikt över Marina Bay. Här fanns en heltäckande mörkläggningsgardin, styrd med fjärrkontroll!

Micke fick en tårta och ett gratulationskort, gåvor från hotellet. Hur visste de att han hade en flickvän som älskar choklad?!

Hotellet hade verkligen ALLT! Glömt en kabel?

Poolen

Hotellet hade hiss på utsidan...

...och på insidan

Lounge

Pianobar

Vi hade väldigt lite tid att turista i Singapore så vi köpte en dygnsbiljett med Hippo Tours. Detta var superbra. Man fick åka sightseeingbuss hur mycket man ville coh då kunde man gå av och på utmed sträckan. Man fick en båttur och en biljett till Singapore Flyer, pariserhjulet.

Här är vår roliga bussguide. Vi såg det mesta av Singapore från bussen, mycket smidigt och vi kände oss väldigt turistiga.

Singapores symbol, the Singapore Lion

Ett konserthus som byggdes för 3-400 milj usdollar. De kallar det Durian, för det ser ut som den vidriga frukten. Västerlänningar kallar det helt enkelt för ananasen.

Här ute på båtturen. Bakgrunden utgörs av finansdistriktet, flera maffiga internationella banker osv.

Strosande på promenad i Marina Bay upptäckte vi en liten rockkonsert. Skumt det är att se asiater sjunga o spela rockmusik, vet inte varför...men de var faktiskt rätt bra.

Utsikt från balkongen på vån 33 av 40-nånting

Här har vi tagit hissen på utsidan ända upp till skybaren. Jag klängde mig fast så nära väggen jag kunde, galet högt! Men sen, vilken utsikt.

Singapore Flyer

På kvällen gick vi bort till Singapore Flyer, pariserhjulet som är det högsta i världen, slår till och med London Eye. Fråga mig inte hur högt. Det låg väldigt nära vårt hotell i Marina Bay, och hjulet var verkligen jättefint då det skiftade i olika färgnyanser.

Man fick gå in i en "kapsel" som rymmer 20 personer. Vi fick en egen!

Jag kan ju säga att det var väldigt högt och jag höll mig sittandes mesta tiden. Hela turen går väldigt långsamt och tar ca 35 min. Det var jättemysigt att åka på kvällen, men då var det även svårare att ta bra bilder.

Det finns de som gifter sig i detta pariserhjul. Det viktiga är att brudparet ska ha avlagt sina löften och svarat "JA" innan de kommer upp till toppen, för efter det "går det bara utför".

Utsikt från toppen

På lördagen hade vi jättefint väder och åkte ut till turiststället Sentosa Island, 20 min från city. Även den resan inkluderades av Hippo Tours.

Det är en väldigt lite ö, med mycket turister och det är dyrt. Men väl värt ett besök. Jag tror man blir uttråkad om man bor på ett hotell här. Men vi fick lite sol och bad.

Och smarrig sushi!

Singapore är en Formel-1 stad. Vi var där ca två veckor innan tävling. Hela stan förberedde sig med att sätta upp stängsel och läktare. Guiden berättade även något om att sist Schumacher (?) hade kört här hade han klagat på banans beläggning, och banan går ju som bekant genom stora delar av city. Vad jag förstod skulle även detta fixas innan.

Här ser vi en del av tävlingsbanan från vår balkong, med ett depåstopp. Gissa om priserna höjs i staden under tävling, upp till 50%!

Läktarna

Helgen var kanon och vi älskar Singapore. Det är så rent och fräscht och fina miljöer överallt. Inga skumma bakgator i city. Men de har en massa regler i detta lilla land. Man får inte spotta, kasta skräp, röka överallt och på tunnelbanan är det ännu fler regler. Och dessa efterlevs ganska bra. Eftersom landet är så litet så kan det lätt kontrolleras. Kasta papper på gatan ger böter på 400 kr om någon kommer på dig.

Shoppingen var kanon, lite dyrt, om man jämför med Malaysia. Det stora shoppingstråket och själva city ligger på Orchard Road. Där är det hög puls, mycket stressade människor och inte så jättemycket att se faktiskt. Men hela stan kryllar av gallerior av olika slag.

Vi såg mycket under en helg, vi hade ett alldeles superbt hotell och kunde därmed konstatera att Singapore är en fantastisk stad!!