Plugg plugg plugg plugg...

Så ser våra dagar ut nu. Finns inte tid för något annat. Jag kan inte säga att jag gillar systemet här, skriva alla tentor på tre veckor. Tufft att plugga till flera tentor samtidigt, jag vill kunna fokusera på en i taget. Åh, saknar Sverige och BMC.

Nästa vecka tentar jag två kurser, onsdag och fredag, ganska omfattande kurser dessutom. Hur ska man kunna ladda om efter första tentan? Det blir att direkt gå hem och fortsätta plugga. Sen följer tre tentor till. På detta har jag två uppsatser.

Micke kör en tenta i veckan, lite mer lagom.

Kontentan: Ingen tid för bloggande, men ni har väl annat att göra va? ;)

Men eftersom jag inte vill ha det så här nästa termin har jag efterfrågat ett eget forskningsprojekt. Dekanen, som är en av de trevligaste människorna här, gjorde tummen upp och tyckte det lät jättebra! Vi ska snart bestämma inom vilket område, tycker det ska bli grymt kul! Undrar om jag får mina egna möss? Fast iofs, då måste jag ju ha ihjäl dem också...

Jag ska även gå till kemiinstitutionen och se om jag kan köra ett projekt där också! Detta skulle innebära att jag bara behöver läsa en enda kurs med föreläsningar och tentor, weehoo. Hoppas!!

Your problems are your own. Don't blame them on others

Ett misstag har begåtts, inte av mig utan International Office, IO. Mitt visum gäller bara till 31 dec. De andra som stannar i ett år fick visum för hela året. När jag börjat nysta i detta upptäcker de att de gjort fel, men det erkänner de inte såklart. Jag måste ansöka om förlängning och det kostar, ok inte så mycket men ändå. Jag ska betala för deras misstag! Svårt att inte visa sin irritation, det går ju inte diskutera med dem. De ville ha en ny hälsoundersökning och alla andra ansökningshandlingar. Detta kostar en mindre förmögenhet. Då gick jag i taket! Blev smågalen här hemma och efter att kontaktat IO Uppsala verkar det kanske som att det kan sluta bra, men Malaysisk byråkrati är inte att leka med!

Ett mindre problem som dykt upp är att IO kräver att vi ska delta i orientation week igen! I dec kommer 100 nya utbytesstudenter och de vill att vi ska träffa dem. Det finns en anledning till att de flesta utbytisar dyker upp 29 dec! Veckan infaller nämligen så bra som 20-24 dec! Vi ska fira jul i Thailand och vägrar att delta, men då får vi veta att det kan få konsekvenser. De som dyker upp senare har nämligen tillstånd från respektive universitet. Så, nu har jag också det, förhoppningsvis ;)

När jag ändå skriver om IO så måste jag bara berätta. Micke ville ha ett officiellt intyg för de kurser han läser eftersom han ska skicka till CSN. Det hade inte vår kontaktperson möjlighet att utföra utan hon bad honom gå hem och skriva ett eget, som hon sen skulle signera! Det är ju inte hennes jobb, eller? Så jag fixade till ett officiellt brev, ni vet med skolans logga. Det blev snyggt! När Micke kom dit dagen efter fick de spel! Det var illegalt, de tyckte han var galen som kunde göra så. Det var denna gång en högre uppsatt kvinna som var helt utom sig. Men herregud! Hur skulle han annars skriva ett officiellt brev?? Bredvid står vår kontaktperson, säger ingenting, låter Micke få all skit precis som han skulle hittat på att skriva det där jvla intyget. Jaja, ingen skada skedd, nu får han det där intyget till veckan, men för sent för CSN. Jag tror inte jag behöver skriva att vi inte går till IO i onödan va?

Bloggtorka

Nu vill jag veta vad ni vill läsa om här på bloggen, nåt som ni funderar över om vårt liv här eller allmänt om Malaysia. Lämna förslag i kommentarsfältet. Nya inlägg kommer inte förrän ni har gett mig lite idéer, och kom inte med alltför bajsnödiga ämnen som ex Tiden som ockuperat Malaysia eller nå! Haha. Nu ska här pluggas!

Grattis till Textsmart, Danni!

Min vän Daniella har startat ett eget företag, TEXTSMART.SE, en översättningsbyrå. Nu tycker jag att vi ska hjälpa henne att komma igång ordentligt. Så gå in här och se vad hon kan hjälpa just dig med!

Vi är alla avundsjuka

Inatt ställer ni om klockan där hemma, får en timme extra. Det innebär givetvis att skillnaden mellan Sverige - Malaysia blir en timme extra, +7 timmar.

Jag är lite avundsjuk faktiskt. Även om ni tycker att det är kallt och tråkigt hemma så har ni något som talar om för er vilken tid på året det är. Ni får mysa i stora tjocka tröjor. Mysa under en filt med en kopp te framför idol. Tända mysljus. En massa höstmys helt enkelt.

Här är det ingen skillnad. Solen går upp runt 7 varje morgon och ner 12 timmar senare. Mellan juli-dec är det "den mindre väderstabila" säsongen med regnpeakar i september och oktober. Det regnar alltså varje dag nu. Inte hela dagarna men många monsunskurar blir det, och när dessa skurar kommer är det bäst att vara inomhus. Sånt regn som finns här, kan knappt skådas i sverige. Visst har vi en del sol mellan skurarna, men för det mesta är det mulet. Inget direkt poolväder mao.

I januari börjar den torra perioden. Då blir det så varmt, och så torrt att löven faller av träden och gräset blir gult. Även om ni säger att ni längtar efter värmen hemma i Sverige och ni säger att ni är avundsjuka för att vi har sommar året runt. Ok, sant, ska inte ljuga, vi har det riktigt nice på det sättet. Men det är inte behagligt när det är så varmt och man inte får ligga vid poolen, det enda stället som är uthärdligt.

Det för oss till klädkoden. Minns inte om jag berättat det tidigare. På skolan är det skylande kläder som gäller. Micke måste gå i jeans och ex piké, i över 30 graders stekande hetta. Inte nog med att man måste täcka axlar och knän, min skola är så strikt att man måste klä sig formellt. Inga jeans, t-shirts, flip-flops osv. Ingen bär någonsin kjol. Alla har svarta långbyxor och skjortor. Även tjejerna. Alla killarna bär slips, varje dag!

Att springa omkring i långbyxor, gör inte att man uppskattar värmen. Som tur är kör vi AC i lägenheten, skulle man ju aldrig kunna leva utan. Fick en chock över räkningen förra månaden, bara dryga 700 kr för en månad! Nu kör vi ingen AC längre...

A foreign country is not designed to make you comfortable. It is designed to make its own people comfortable.

Vissa dagar älskar man Malaysia. Andra dagar hatar man landet. Ett exempel på mindre lyckade dagar är när vi skulle ta oss över till fastlandet, vilket visade sig vara både tids- och tålamodskrävande. Trots att vi bor 5 minuter från bron över måste vi ta buss i 20 minuter i fel riktning för att sedan byta.

Som nämnts i tidigare inlägg så finns det många udda yrkeskategorier, och speciellt onödigt måste jag väl ändå säga är de människor som har som arbete att skrika till sig folk till bussarna på terminalen. Ett mycket störande inslag och speciellt om de lägger sig i var man ska någonstans, som de självklart gjorde den där mindre lyckade dagen. Vi visste vilken buss vi skulle ta och ändå säger han till oss att ta den där andra, den där gula helvetesbussen från andra världskriget. Vi frågar chauffören:

"Is this the buss to MegaMall on the mainland?"
"Yes! Megamall, mainland!"

"Sure? Megamall, mainland?"
"Yes! Megamall, mainland!"

Varför man upprepar frågan beror på att om de inte upprepar svaret här minst en gång, så är det troligt att de svarar utan att ha en aning. De vill inte förlora ansiktet och svarar då vad fan som helst! Märk min irritation!

Vi kliver på. Micke påpekar att det ser ut som att vi är på väg mot Batu Ferringhi, vilket är åt helt fel håll. Efter 20 min stannar bussen. Chauffören skriker:

"MegaMall!"

Micke och jag tittar på varandra. Vi har ju inte ens passerat bron! Vi kliver av. Jag är arg, jag vet att vi inte har kommit rätt och jag är hungrig, hann ju aldrig med frukost och nu är klockan efter tre. Vi går 50 meter och upptäcker ett shoppingcenter, MIDLANDS.

Vi kom aldrig till fastlandet den dagen.

Vi åkte hem.

Singapore

Bättre sent än aldrig kommer vår reseberättelse om Singapore. Micke visste som sagt inte var vi skulle förrän på flygplatsen då han listade ut det, och då inte genom att se bagageetiketten utan genom att han såg visumen sticka upp ur min väska. På visumen står ingen text, begåvad han min karl =).

Flyget tog bara en dryg timme från Penang.

Jag hade bokat en helg på detta 5-stjärniga Pan Pacific som enligt Tripadvisor är THE hotell! Inne på flygplatsen kom en man och mötte oss precis när vi steg av planet. Sedan följde han oss genom hela flygplatsen, genom passkontroll och tull. Utanför väntade ingen limousine, som jag trott, istället fick vi åka flådig Merca till hotellet. Där möttes vi av en mycket trevlig kvinna som följde oss direkt till vårt rum och lät oss checka in där. Inga köer! Vilken service!!

Rummet var superfint!

Eget kontor

Lyxigt badrum

Balkong med utsikt över Marina Bay. Här fanns en heltäckande mörkläggningsgardin, styrd med fjärrkontroll!

Micke fick en tårta och ett gratulationskort, gåvor från hotellet. Hur visste de att han hade en flickvän som älskar choklad?!

Hotellet hade verkligen ALLT! Glömt en kabel?

Poolen

Hotellet hade hiss på utsidan...

...och på insidan

Lounge

Pianobar

Vi hade väldigt lite tid att turista i Singapore så vi köpte en dygnsbiljett med Hippo Tours. Detta var superbra. Man fick åka sightseeingbuss hur mycket man ville coh då kunde man gå av och på utmed sträckan. Man fick en båttur och en biljett till Singapore Flyer, pariserhjulet.

Här är vår roliga bussguide. Vi såg det mesta av Singapore från bussen, mycket smidigt och vi kände oss väldigt turistiga.

Singapores symbol, the Singapore Lion

Ett konserthus som byggdes för 3-400 milj usdollar. De kallar det Durian, för det ser ut som den vidriga frukten. Västerlänningar kallar det helt enkelt för ananasen.

Här ute på båtturen. Bakgrunden utgörs av finansdistriktet, flera maffiga internationella banker osv.

Strosande på promenad i Marina Bay upptäckte vi en liten rockkonsert. Skumt det är att se asiater sjunga o spela rockmusik, vet inte varför...men de var faktiskt rätt bra.

Utsikt från balkongen på vån 33 av 40-nånting

Här har vi tagit hissen på utsidan ända upp till skybaren. Jag klängde mig fast så nära väggen jag kunde, galet högt! Men sen, vilken utsikt.

Singapore Flyer

På kvällen gick vi bort till Singapore Flyer, pariserhjulet som är det högsta i världen, slår till och med London Eye. Fråga mig inte hur högt. Det låg väldigt nära vårt hotell i Marina Bay, och hjulet var verkligen jättefint då det skiftade i olika färgnyanser.

Man fick gå in i en "kapsel" som rymmer 20 personer. Vi fick en egen!

Jag kan ju säga att det var väldigt högt och jag höll mig sittandes mesta tiden. Hela turen går väldigt långsamt och tar ca 35 min. Det var jättemysigt att åka på kvällen, men då var det även svårare att ta bra bilder.

Det finns de som gifter sig i detta pariserhjul. Det viktiga är att brudparet ska ha avlagt sina löften och svarat "JA" innan de kommer upp till toppen, för efter det "går det bara utför".

Utsikt från toppen

På lördagen hade vi jättefint väder och åkte ut till turiststället Sentosa Island, 20 min från city. Även den resan inkluderades av Hippo Tours.

Det är en väldigt lite ö, med mycket turister och det är dyrt. Men väl värt ett besök. Jag tror man blir uttråkad om man bor på ett hotell här. Men vi fick lite sol och bad.

Och smarrig sushi!

Singapore är en Formel-1 stad. Vi var där ca två veckor innan tävling. Hela stan förberedde sig med att sätta upp stängsel och läktare. Guiden berättade även något om att sist Schumacher (?) hade kört här hade han klagat på banans beläggning, och banan går ju som bekant genom stora delar av city. Vad jag förstod skulle även detta fixas innan.

Här ser vi en del av tävlingsbanan från vår balkong, med ett depåstopp. Gissa om priserna höjs i staden under tävling, upp till 50%!

Läktarna

Helgen var kanon och vi älskar Singapore. Det är så rent och fräscht och fina miljöer överallt. Inga skumma bakgator i city. Men de har en massa regler i detta lilla land. Man får inte spotta, kasta skräp, röka överallt och på tunnelbanan är det ännu fler regler. Och dessa efterlevs ganska bra. Eftersom landet är så litet så kan det lätt kontrolleras. Kasta papper på gatan ger böter på 400 kr om någon kommer på dig.

Shoppingen var kanon, lite dyrt, om man jämför med Malaysia. Det stora shoppingstråket och själva city ligger på Orchard Road. Där är det hög puls, mycket stressade människor och inte så jättemycket att se faktiskt. Men hela stan kryllar av gallerior av olika slag.

Vi såg mycket under en helg, vi hade ett alldeles superbt hotell och kunde därmed konstatera att Singapore är en fantastisk stad!!

Ni får bestämma!

Ni får bestämma hur bloggen ska se ut! Jag letat och letat och nu orkar jag inte längre. Dags för en uppfräschning på bloggen och jag vill ha en ny bakgrund. Det är så svårt att hitta nåt bra och eftersom blogspot har helt pissiga alternativ så har jag laddat ner några. Jag behöver er hjälp med detta. Eftersom jag är våg så har jag väldigt svårt att bestämma mig =). Antingen så väljer ni utförandet som det är nu eller så röstar ni lila eller röd! Nya snygga förslag välkamnade också ;). Kom igen nu! Vad tycker ni?

RÖD

LILA

Kuala Lumpur, KL

Fredag 17 september kom vi till Kuala Lumpur efter en 5 timmars bussresa från Penang. En mycket behaglig resa där bussen är en riktig VIP-buss med jättestora härliga säten. Vi tog LRT till China Town där vi bokat in oss på ett billigt hostel för en natt.

LRT

Petaling Street, hjärtat av China Town. En stor gågata som fylldes av kinesisk shopping, lik Shenzhen om ni minns. Man blev påhoppad hela tiden, ända fram till vårt hostel som låg mitt i.

Jag bokade visst lite fel. Våningsäng, fast i ett privat rum. Men det var öppet så man hörde alla. Jättekul att väckas av alarm 5 på morgonen.


Under kvällen gick vi runt i stora delar av stan med målet Petronas Towers. En härlig bild!

Senare gick vi vidare till en bargata och stannade till i denna bar med akvarium med hajar ovanför baren. DJ:en var otroligt kass. Spelade mest 80-tal. Slängde in Celine Dions "My heart will go on" så han kunde dansa och hångla med sin flickvän i 5 dryga minuter. Jag var inte såå berusad ;)

På lördagen gick vi till sydöstasiens största shopping mall. Times Square. Så stort att det skulle ta ialla fall två dar att gå igenom allt. Fanns lite rolig shopping, men vi bestämde att vi skulle spara den tills vi kom tillbaka helgen efter.

Gallerian hade en berg o dalbana högst upp.

Allt som allt hann vi inte se så mycket av KL för den här gången. Staden är jättefin, förutom i China Town. När vi gick där på kvällen så välde det upp kackerlackor ur kloaken. Jag hade en jobbig kväll =). Även en hel del stora råttor.

När vi kom tillbaka från Brunei åkte vi nästan direkt tillbaka till Penang, vi var alldeles för trötta. Men vi ska nog tillbaka snart igen. Jag måste till IKEA!! Jag vill ha massa knäckebröd, Marabou, ahlgrens bilar och Micke vill ha sin lingonsylt. Framförallt vill vi äta svenska mat!!! Tack för era tips om KL. Vi ska genomföra alla nästa gång!

Borneo

Vi kom till Brunei kl. 22 den 19 sep och lämnade landet 8 dagen efter. Vi tog en promenad på kvällen i huvudstaden, Bandar Seri Bagawan, vilken var väldigt liten, mycket mindre än Karlstad. Inte mycket att se här, men staden var väldigt ren och det fanns några fina byggnader. Man kan tydligen ta dagsturer på floden som rinner igenom staden och utefter denna kan man se Probiscous Monkeys (näsapor) i det vilda. Men som sagt, ingen tid för detta. Vi tog bussen till Kota Kinabalu.

Innan avfärd fick vi fylla i tre stycken arrival/departure cards. Det tyckte vi var lite väl överdrivet och fattade aldrig varför. Dessa skulle användas vid gränsen och det visade sig att bussen tog turen Brunei - Malaysia - Brunei - Malaysia. Detta innebar tre tullar med två stopp vid varje för att visa passen. Sedan är det en gränskontroll mellan Sarrawak och Sabah, vilka är de två malaysiska staterna på Borneo. Sammanlagt fick vi under den 9 timmar långa bussfärden visa passen 8 gånger. Ja, tiden gick ganska snabbt iaf.

Bussarna fick stanna och "vattna" bromsarna, vill inte tänka på vad utslitna de måste varit.

Från bussen såg vi mycket fin natur, men det mesta bestod av dessa oljepalmsplantager, mil efter mil. I malaysia har de röjt så mycket regnskog bara för att plantera oljepalmer. Palmolja är en stor del av Malaysias export.

Mer oljepalmer

Färja, typiskt asien att ha dessa färjor istället för broar.

En "villa"gata. Man blir påmind om hur bra man har det...

Vi reste i Borneo under Hari Raya, vilket är muslimernas fest då de bryter fastan. Detta kan jämföras med vår julafton. I en buss som vi åkte med mellan Sandakan och Tawau visade de karaokeversioner av Hari Raya musikvideos, på repeat i 6 timmar. Efter den resan var vi helt slut, men hade ett antal låtar på hjärnan (jmfr med våra julsånger). Här är muslimer på väg för att fira. I bakgrunden kan man se typiska Borneohus.

Typiskt hus på landsbygden. Antar att de inte har toalett och rinnande vatten....

Under Borneoresan så åkte vi väldigt mycket buss. Brunei - Kota Kinabalu, 9 timmar. Kota Kinabalu (spenderade 2 timmar i stan) - Sandakan, 6 timmar. Sandakan - Tawau, 7 timmar. Vi fick se mycket av landsbydgen men skulle vi göra om resan så hade vi flugit direkt till Sandakan eller Tawau. Allt resande gjorde att man stöp i säng på kvällarna, inget relaxa precis. Vi är inte överförtjusta i Borneo. Kanske för att vi inte sett alla guldklimpar här men alla städerna var ganska små, lortiga och folket ganska otrevligt. Alla ville lura oss, och att hela tiden detta förhandlande blir jobbigt. Barnen kunde inte många ord på engelska: "Hello" och "Money", så man fattar ju hur mentaliteten är i dessa turiststäder.

Vi lyckades komma iväg till Turtle Island och Orangutang reservatet som vi tänkt. Sipadan har begränsat intag till 120 personer per dag och tillstånd för att få åka dit måste sökas i förväg, vilket vi inte gjort. På ett ställe lyckades vi få platser men det kostade över 1000:-/pers för en dags snorkling. Det är det inte värt, kanske om man dyker eftersom det inte var mycket dyrare.

Vi åkte ut på dagsturer till Mabul Island, vilken ligger nära Sipadan.