For english version of this exciting blog:

Use english translation from google either on the left or on the top of the page

Denna veckan

En ganska stressig vecka vart det. Hade hörtest i kinesiska som för mig var helt oförberett, eftersom läraren glömde berätta detta för mig. Midterm i Finance som var helt galet med alla 80 räkneuppgifterna på ynka två timmar.


Ointressant om skola, för er som inte orkar läsa, hoppa ner
__________________________________________________
Praktik på psyket där jag fick intervjua en kvinnlig patient med bipolärt syndrom. Det innebär att hon svänger i humör, energi och funktionsförmåga i maniska och depressiva perioder. Mellan perioderna kan hon däremot fungera normalt. Min patient var inlagd pga en manisk episod: hon pratade hela tiden, var övertrevlig, sov knappt, skrek oprovocerat, lättirriterad osv. Att intervjua patienten var inte så lätt. Jag fick den enda patienten som kunde lite engelska och vid intervjun var en malaysisk kursare med som tolk. Det innebar att hon tittade på mig, sa två ord på engelska och sen resten på malaysiska, och så höll det på. Jag fattade alltså inget av intervjun och det var ju då svårt att utvärdera om hon led av storhetsvansinne och hade skenande tankar osv. Men tolken gjorde sitt bästa. Jag utvärderade min patient och redovisade mitt fall i fredags och det gick väldigt bra. Det enda är att allt är så kliniskt här. Min handledare tyckte att jag skulle beräkna en teoretisk plasmakoncentration av doseringen av substansen valproat (stämningsstabiliserare), som patienten hade sedan tidigare. Detta eftersom läkarna inte hade gjort några blodtester för detta. Han tyckte jag skulle göra det för det var intressant, men jag känner att det inte tillför något eftersom vi inte vet hennes verkliga plasmanivåer, jag får bara reda på vad det teoretiskt borde vara. Jaha... gör väl det då.

Annars så var själva psykavdelnigen väldigt sliten. Alla patienter sover i samma sal, utan något som skiljer dem åt, och vissa är fastbundna i vrister och handleder i sängen. De är klädda i mossgröna kläder och många av dem är rastlösa och vankar av och an. De flesta jag mötte var ganska trevliga med ett leende och ett hej. Vissa nyfikna, andra skeptiska. Annat intressant är kanske att jag var tvungen att klippa av mina fina, långa, manikyrerade naglar, detta ifall vi skulle hamn i slagsmål med patienterna!(?)__________________________________________________

Igår tog vi taxi till Queensbay och åt sushi. Personalen där trodde att vi åkt tillbaka till Sverige eftersom vi inte varit där på så länge. Äter vi sushi så ofta alltså? Sedan gick vi på bio. Vi hade tänkt se Alice i underlandet men de hade den inte i 3D så vi såg Under the Mountain istället. Jag var inte på humör för en thriller och var mer lättskrämd än vanligt, måste berott på den alldeles för höga volymen. Om mamma varit med hade hon säkert frågat efter det där örat på väggen, hihi. Filmen var sådär, går väl an att hyra kanske.

FYI: PANIK över sommarjobb och exjobb!

2 kommentarer:

Juergen | 22 mars 2010 kl. 00:00

Hahaha... so they already know you at the sushi place and at starbucks! Thats great! And good to hear that you´re fit enough again for a trip to queensbay!

jessiq | 24 mars 2010 kl. 07:45

Tips: Mindre blogg och mer exjobbs- och sommarjobbsletande ;P