Better and better

Varje dag görs små framsteg. Jag har aldrig ens funderat över dessa vardagliga moment förut. Moment som man vanligtvis kan göra i sömnen som helt plötsligt blev till projekt - att ta sig ur sängen, gå på toaletten, duscha, borsta tänder och ja, ni fattar. I början behövdes jag hela tiden. Det kändes bra att kännas behövd och det kändes som att man utförde nytta, även om orsaken till det hela var för jävligt.

Idag, efter en vecka, har vi slutat med alla läkemedel, Micke går själv till toaletten och han orkade för första gången genomföra en dusch, eftersom det smärtar allt mindre från såren. Dock är han en hel del sängliggande, men vid positivt humör och en härlig kämparglöd.

Imorgon går jag tillbaka till skolan. Denna veckan tror jag att jag kommer att få magsår. Jag har praktik på psykiatriavdelningen på sjukhuset (ja, den jag skulle gjort förra veckan). Jag är inte alls förberedd. Jag har ett midterm i finance på onsdag vilken jag inte hunnit öppna boken än, plus att jag söker sommarjobb och exjobb. Börjar bli panik! Samtidigt ska vi till sjukhuset för att lägga om bandagen varannan dag, men det ordnar sig ju alltid...=)

Vad gör ni där hemma?