Inatt jag drömde...

...något som jag aldrig drömt förut.

Hade en fruktansvärd mardröm som jag tänkte tråka er med. Det beror nog mycket på stressen.

Vi var i Malaysia. Vi skulle festa. Alla vänner var vänner från Sverige, ibland dem många nära vänner men också männsikor man inte pratat med på flera år. Jag drack ett glas vin och vart kanonfull och ramla omkring och hade mig. Efter ett tag sitter vi inomhus i något som liknar en båt. Tycker foten värker så jag tar av mig skorna. Då har jag ett stort hål genom hela foten, bara konturerna kunde urskiljas. Det började blöda och folk springer och hämtar is, så att foten inte skulle drabbas av nekros ("ruttna" ;)). Micke har inte tid för mig. Han var hungrig och var tvungen att gå iväg och köpa sig en burgare. Jag blir hämtad i helikopter och flygs till Sverige, men jag sitter inte i helikoptern utan jag får hänga och hålla fast mig med hjälp av kryckor utanför. Det var skadligt för mig att vara i helikoptern i mitt tillstånd. Nu har foten börjat ruttna och jag har fått blodproppar i benet. Hela benet ruttnar bort långsamt och blir jättesmalt. Hela vägen beklagar jag mig för att jag inte hinner till tentan jag skulle ha dagen efter. Till slut kommer vi fram till Karlstad och jag måste ducka för att vi inte ska krocka med alla de andra hundratalet helikoptrar som befinner sig i samma luftrum. Jag blir hämtad i ambulans som utgörs av en skolbuss. Vi stannar och plockar upp skolbarn på vägen och ser att vi cirkulerar kring Bergvik som för övrigt inte alls ser ut som riktiga Bergvik, har bara samma namn. Jag undrar hela tiden om vi inte är framme snart. Väl framme tar de inte hand om mig på väldigt länge. Jag får stå upp naken medan folk går omkring utanför fönstren. De gör mig redo för operation. När jag ligger på operationsbordet ger dig mig en urgammal telefon, säkert 30-talet. De har ringt min pappa och vi växlar några ord, sen skriker de att jag måste bli sövd, nu! Jag är nyfiken på vad för slags anestesi jag ska få men de har inte tid. De lägger ett metallblock på magen och sen får jag sprutan. I samma stund gör min kropp en avslappningsreaktion som jag vaknar av. Fruktansvärd känsla där det känns som hela jag somnar in och nästan faller. Aldrig upplevt nåt liknande förut.

Kontentan:

1. Är detta min åsikt om svensk sjukvård?

2. Jag var seriöst orolig för dagens tenta?
3. Det gör inget om jag inte klarar tentan, det finns värre saker som kan hända?

4. Micke är som skalman och måste ha mat när mat- och sovklockan ringer?

5. Jag var rädd för att bli för full ikväll?

Men är det inte fantastiskt vad alla dagsrester kan bidra med till att göra en sån otrolig historia? Det mesta kommer från verkliga händelser som ex tentan, min kompis jessica har ett hål i foten, vi skulle festa ikväll osv.