Borneo

Vi kom till Brunei kl. 22 den 19 sep och lämnade landet 8 dagen efter. Vi tog en promenad på kvällen i huvudstaden, Bandar Seri Bagawan, vilken var väldigt liten, mycket mindre än Karlstad. Inte mycket att se här, men staden var väldigt ren och det fanns några fina byggnader. Man kan tydligen ta dagsturer på floden som rinner igenom staden och utefter denna kan man se Probiscous Monkeys (näsapor) i det vilda. Men som sagt, ingen tid för detta. Vi tog bussen till Kota Kinabalu.

Innan avfärd fick vi fylla i tre stycken arrival/departure cards. Det tyckte vi var lite väl överdrivet och fattade aldrig varför. Dessa skulle användas vid gränsen och det visade sig att bussen tog turen Brunei - Malaysia - Brunei - Malaysia. Detta innebar tre tullar med två stopp vid varje för att visa passen. Sedan är det en gränskontroll mellan Sarrawak och Sabah, vilka är de två malaysiska staterna på Borneo. Sammanlagt fick vi under den 9 timmar långa bussfärden visa passen 8 gånger. Ja, tiden gick ganska snabbt iaf.

Bussarna fick stanna och "vattna" bromsarna, vill inte tänka på vad utslitna de måste varit.

Från bussen såg vi mycket fin natur, men det mesta bestod av dessa oljepalmsplantager, mil efter mil. I malaysia har de röjt så mycket regnskog bara för att plantera oljepalmer. Palmolja är en stor del av Malaysias export.

Mer oljepalmer

Färja, typiskt asien att ha dessa färjor istället för broar.

En "villa"gata. Man blir påmind om hur bra man har det...

Vi reste i Borneo under Hari Raya, vilket är muslimernas fest då de bryter fastan. Detta kan jämföras med vår julafton. I en buss som vi åkte med mellan Sandakan och Tawau visade de karaokeversioner av Hari Raya musikvideos, på repeat i 6 timmar. Efter den resan var vi helt slut, men hade ett antal låtar på hjärnan (jmfr med våra julsånger). Här är muslimer på väg för att fira. I bakgrunden kan man se typiska Borneohus.

Typiskt hus på landsbygden. Antar att de inte har toalett och rinnande vatten....

Under Borneoresan så åkte vi väldigt mycket buss. Brunei - Kota Kinabalu, 9 timmar. Kota Kinabalu (spenderade 2 timmar i stan) - Sandakan, 6 timmar. Sandakan - Tawau, 7 timmar. Vi fick se mycket av landsbydgen men skulle vi göra om resan så hade vi flugit direkt till Sandakan eller Tawau. Allt resande gjorde att man stöp i säng på kvällarna, inget relaxa precis. Vi är inte överförtjusta i Borneo. Kanske för att vi inte sett alla guldklimpar här men alla städerna var ganska små, lortiga och folket ganska otrevligt. Alla ville lura oss, och att hela tiden detta förhandlande blir jobbigt. Barnen kunde inte många ord på engelska: "Hello" och "Money", så man fattar ju hur mentaliteten är i dessa turiststäder.

Vi lyckades komma iväg till Turtle Island och Orangutang reservatet som vi tänkt. Sipadan har begränsat intag till 120 personer per dag och tillstånd för att få åka dit måste sökas i förväg, vilket vi inte gjort. På ett ställe lyckades vi få platser men det kostade över 1000:-/pers för en dags snorkling. Det är det inte värt, kanske om man dyker eftersom det inte var mycket dyrare.

Vi åkte ut på dagsturer till Mabul Island, vilken ligger nära Sipadan.

Sepilok Orangutang Sanctuary

Mån 21 sep tog vi bussen från Sandakan city till Sepilok, 30 min, vilket är ett orangutang reservat. Här kan jag lova att vi sparade pengar på att ta oss dit själva. På hotellet ville de ha 650 kr för halvdagsturen. Nu betalade vi endast 150 kr, de försöker allt! Vi kom fram lagom till matningen av orangutangerna.

Entrén

Här får man stå på läktare och titta när orangutangerna matas med mjölk och frukt. Jag kan väl säga att jag hade hoppats på mer. Men det var kul att se dem svinga sig fram på repen. Sammanlagt visade ca 10 st upp sig lagom för frukost.

Senare kom även Long och short tailed Macaquas och snodd resterna. Dessa små vart slitna.

När vi fortsatte promenaden vidare kom allt fler Macaquas och dessa är inte skygga. Nu förstår jag varför man inte ens fick ha med sig vatten in på reservatet.

Efter man gått turen i reservatet kunde man gå en liten hikingtrip i djungeln. Det gjorde vi såklart, och hade med vår nyfunne vän Carl, amerikan som vi träffat i Brunei. Vi gick o gick och såg inget märkvärdigt. Carl som är doktorand inom träd stannade och tittade på alla växter och träd och hittade även små, små blodiglar, leeches. Efter ett tag börjar Micke och Carl hittade många på sina kläder och hikingen blev inte så njutningsfull. När vi kom tillbaka hade Micke flera stycken på kroppen. En på magen med huvudet inborrat och kroppen sprattlande rakt ut, påminde om en skräckfilm. Vi fick gå igenom alla kläder och jag som hade kortärmat, kortbyxor hade inte en enda. De fastnade väl inte på mig lika lätt som på Micke o Carl som hade långärmat. Usch, ett minne det också.

Här, svettiga och slitna efter "the leeche hike".

Selingan Turtle Island, Sandakan

Onsdagen åkte vi till Turtle Island, en timmes båttur från Sandakan. Turtle Island park består av tre öar varav Selingan är huvudön. Vi lyckades boka genom hotellet och fick betala mycket för en dag och en natt där! Detta visste vi redan innan, men det var verkligen värt det. Detta var höjdpunkten på resan. Vi hade en supertrevlig guide och reste med tre andra par. Sammanlagt på ön var det ca 40 turister.

Båten med sammanlagt 300 hk, inte purfärsk men turen var behaglig.

Slukade "bara" 250 L fram och tillbaka...

Vi anländer till ön. Vi kom till paradiset!

Vi checkade in i vår chalet som hade 6 rum. Vi trodde vi skulle bo i sovsalar och dela med andra...

men vi fick ett eget litet och fräscht rum.

Huvudbyggnaden

Här hade de en statistiktavla för de tre öarna. Den visar hur många sköldpaddor som kommit upp på ön och när, hur många bon, antalet ägg som tagits till the hatchery och hur många bebisar som släppts. Detta dygnsvis.

Här är "kläckeriet" (hatchery). När skölpaddorna kommer upp och lägger sina ägg tar personalen hand om äggen och gräverna ner dem här. Detta är en hel vetenskap. De ska grävas ner på 75 cm djup, ha kvar den ursprungliga sanden för lagom fuktighet och lufttillförsel. Inkubationstiden för ett bo är 2 månader. När vi gick förbi kunde vi ibland se en vilsen baby irra runt. Vissa delar är skuggade och det är för att olika temperaturer ger olika kön. Varmare ger honor.

De är väldigt stora djur!

Ett bo

Under dagen när vi kom dit hade vi fritid då vi snorklade och bara hade det skönt. Vi var tillsadga att inte snorkla vid den rockiga delen för där fanns det giftiga havsormar. Väl ute på snorkling såg jag denna livsfarliga orm ligga lugnt på botten, långt ifrån sitt naturliga habitat. Jisses, fick panik, trots att den låg helt still så var det alldeles för grunt och därmed för nära för att jag skulle vilja vara kvar.

Här är den: Colubrine Sea Krait. En mycket giftig orm, men är sällan aggresiv.

När vi var på stranden kom livräddaren med denna söta lilla baby. Den kom antagligen från ett bo som de missat. Så vi släppte den i havet.

Livräddaren showade även för oss.

Vi träffade så mycket trevliga människor, från alla världens hörn. Här Suzanna och Ben från England, Lousia och Ignes från Australien. Vi träffade även de enda svenskarna under hela resan.

Efter maten såg vi en film om skölpaddornas liv och varför de hotas. Kontentan var att miljöförstöring, ex att kasta plastpåsar i havet vilket de tror är mat och äter, de kan inte metabolisera dessa och dör. Fastnar i nät. Sköldpaddsägg stjäls i Philippinerna eftersom de anses delikatess. Inte lagligt i Malaysia. Av 1000 frisläppta babys överlever endast 1. De blir lätt mål för krabbor och andra större havsdjur.

Efter filmen började den långa väntan. Vissa nätter har den första landstigningen skett kl 5 på morgonen, det skulle ha blivit jobbigt. Vi blev indelade i grupper om 20 varav första gruppen gick redan halv tio. Vår tur blev halv elva!!

Här kommer nu många dåliga bilder. Orsaken är att man inte fick ta kort med blixt eftersom detta kan störa honan och hon går tillbaka till havet och lägger äggen där. Med enbart en liten ficklampa fick vi dessa kort. Här har honan gjort en grop och lägger sina ägg.

Detta ska föreställa en bild på hela sköldpaddan. Nån som ser? Vinkla dataskärmen så kan man se konturena, haha.

Vår duktiga hona lade 102 ägg. Dessa togs om hand.

Vi gick till kläckeriet där personalen grävde ner dem.

Skylten för vårt bo. 102 ägg. Det 6684:e boet för iår! 22 september.

Sen var det dags att släppa ett hundratal babys ut i det stora blå. De var så söta. Sprang jättefort, men visste inte vilket håll de skulle så vi fick hjälpa dem. Orsaken till att honor gör landstigningar på natten är att de inte tål den starka värmen dagtid. De kan dö. Samma sak med babys så därför släpps de på natten.

Vi hade en fantastisk upplevelse här och vi skulle göra om det tusen gånger till!!